Vilken typ av innovation skall vi satsa på?

Det är antagligen en befängd fråga eftersom det är näst intill omöjligt att från politiskt håll styra var innovation kommer att dyka upp. Jag tror likväl att frågan är viktig att ställa. Framför allt eftersom vi i Sverige har en benägenhet att bara se innovationer som tekniska produkter som skall lösa problem för kunderna.

År 1985 publicerades en artikel av Peter Drucker med titeln The Discipline of Innovation. Den finns även utgiven i specialutgåvan av HBR från August 2002 som handlar om innovation. Artikeln beskriver sju olika områden från vilka de flesta innovationer springer.

Områden som finns inom företaget eller branschen

1. oväntade händelser - t ex när överraskande användningsområden dyker upp eller produkter inte säljer och frilägger ut felaktiga antaganden


2. inkongruenser - t ex när en bransch har felaktiga föreställningar om verkligheten


3. processbehov - drivkraften att vidareutveckla eller rationalisera en verksamhet


4. bransch- eller marknadsförändringar - nya möjligheter dyker upp när roller och behov förändras

Områden som finns utanför företaget men i dess omgivning

5. demografiska förändringar - t ex ett överskott eller underskott av människor med vissa behov


6. ändrade synsätt - t ex när något som tidigare inte ansetts viktigt blivit nödvändigt


7. ny kunskap - t ex när forskningen eller utvecklingen tagit ett steg framåt

Det område som utpekas av Drucker som svårast, mest tidsödande och mest osäkert är innovationer som bygger på ny kunskap. Dock är dessa innovationer väldigt populära att prata om och är för många människor definitionen av innovationer.

Om man tittar på de mest framgångsrika företag vi haft i Sverige de senaste åren, vilka innovationsområden kommer deras produkter eller tjänster från?

Det internationellt mest kända svenska företaget idag är kanske IKEA. Idén bakom IKEA bygger dels på att kunderna under efterkrigstiden fick en ny uppfattning om hemmet och heminredning (innovationsdomän 4, 6), men också på att möbelbranschen hade en föråldrad eller felaktig uppfattning om hur kunderna ville köpa möbler (innovationsdomän 2, 3) i en värld där bilen successivt blev var mans egendom.

En stark konkurrent till IKEA när det gäller att synas som svenskt varumärke är H&M. Liksom IKEA bygger H&M sin innovation på flera olika områden. Även H&M bygger på flera innovationskällor men främst har nog processinnovationen (innovationsdomän 3) varit eftersom det har möjliggjort att man uppnått en hastighet som slår konkurrenterna när det gäller att driva på modets växlingar och därmed skapa klädmodet själv. Hastigheten att få ut en produkt på marknaden innebär också en mycket god förmåga att följa med när en trend man själv inte skapat plötsligt tar fart. Man skulle också kunna argumentera för att H&M insett att kunderna numera har en annan syn på kvalitet i förhållande till pris och det värde ett plagg har när man ständigt omformar sin identitet (innovationsdomän 6).

För ett land som Sverige borde man enligt min mening ha en bredare syn på vad man menar med innovationer än bara kunskapsinnovationer. Speciellt om dessa innovationer skall ligga till grund för vår välfärd i framtiden. Varför inte göra en värdeanalys av dessa områden för att se vilka som historiskt har bidragit med mest värde för att sedan kunna göra en bedömning av vilka som kan dölja morgondagens guldkorn för just detta land. Jag tror det skulle vara betydligt mer vettigt att satsa resurser på att systematiskt arbeta med några av dessa områden än att ha en övertro på de akademiska processerna och dess potential som grogrund för morgondagens innovationer. Akademiker är t ex inte alls innovativa! De skolas under hela sin verksamhet till att fördjupa och förfina sin kunskap inom ett visst område med följden att att den akademiska miljön inte kan behålla de kreativa människorna längre än till i bästa fall en grundexamen. Om man tvivlar på detta påstående kan man bara kika på hur undervisningen går till idag och hur den gick till för 100 eller till och med 1000 år sedan... Ifrågasätter man den akademiska formen får man oftast svaret 1) att det fungerar bra och motfrågan 2) hur skulle det annars se ut? Jo, vetenskapen har varit framgångsrik, men jämfört med vad? Hur bra skulle den egentligen kunnat vara?

Utmaningen enligt Drucker: ställ de rätta frågorna!

I decembernumret av Business 2.0 ställde man frågan till managementgurun Peter Drucker om vad ledningarna fortfarande inte verkar ha lärt sig. Svaret var: att ställa de rätta frågorna.

"Den största källan till misstag i de högsta ledningarna är att de ställer samma frågor som de flesta andra gör. De antar att samma 'rätta frågor' gäller för alla. Men man börjar inte med svar. Man börjar med att fråga 'Vilka frågor skall vi ställa?'.

Utmaningarna som ledningarna står inför förändras inte för varje år. Svaren ändras däremot. Den viktigaste förmågan som behövs för att hantera dessa utmaningar är egentligen inte en förmåga - det är en grundläggande attityd, en vilja att inte bara börja med frågan 'Vad vill jag göra?' utan med frågan 'Vad behöver göras?'"

Detta stämmer klockrent med vad jag predikar. Att lära sig att ställa frågor handlar dels om att öppet utsätta sig för omvärlden och om och om igen skapa sig uppdaterade bilder av hur omvärlden ser ut just nu och vart den är på väg. Därefter handlar det om att (re)designa organisationen så att den är avpassad för att fungera i den värld den faktiskt skall fungera i. Nyckelorden är då inte enbart att analysera och exekvera utan även att vara kreativ i att ställa frågorna och vara kreativ i hur man tolkar världen. De allra flesta organisationer gör i bästa fall små justeringar vilket kanske fungerar i perioder av små förändringar i omvärlden och för de mer operativa delarna av verksamheten. Desto högre upp i ledningen desto viktigare blir den öppna attityden och insikten att det är (re)design man sysslar med. En uppgift där kreativitet har en betydligt mer framträdande roll än vad som i allmänhet krävs av dagens ledningspersoner.

Läs gärna min korta skrift om VD:s glömda uppgift att designa sin organisation för morgondagen (PDF).

Skrivbordsfabriken

För lite mer än 30 år sedan var Desktop Publishing något som fanns som forskningsprojekt på ställen som Xerox Parc och kanske i någon källare på IBM. Sättning och tryckning var något som sköttes av komplicerade maskiner och kunniga hantverkare. Idag finns kapaciteten och programmen på var mans skrivbord. Det är fortfarande lite besvärligt och dyrt att maskinellt skära papper i olika format och sedan binda ihop dem till en bok. För de flesta av oss löses detta genom att skicka det tryckfärdiga originalet elektroniskt till en tryckare som utför arbetet och något dygn senare har man några hundra exemplar i sin hand. Eller kanske direkt hos mottagaren.

På Center for Bits and Atoms på MIT har man utvecklat en prototyp på en skrivbordsfabrik som kan "skriva ut" ett 3-dimensionellt föremål. Nästa mål för forskningen är att se hur man kan ge de producerade föremålen en inre funktionalitet med elektronik eller datorer. Idag kan man köpa en maskin som är stor som en kopieringsmaskin och som kan skära ut 3-dimensionella föremål ur t ex plastblock för c:a $25000.

Bruce Sterling har i en artikel i Wired extrapolerat tanken en bit framåt och visionerar om hur man på atomär nivå i framtiden kan bygga ihop i praktiken vad som helst i en enda maskin. Det är inte svårt att se framför sig hur fabrikerna, likt datorer och tryckpressar, successivt krymper ihop för att till slut hamna på var mans skrivbord eller kanske mer troligt i var mans garage.

Egentligen vill Bruce inte visionera om det svåraste en sådan maskin kan producera. Istället vill han vända på tanken och istället titta på den stora volymen enkla prylar som saknas på många fattiga ställen på jorden. Då blir en skrivbordsfabrik än mer intressant. Föreställ er en sådan maskin som kan kopiera ett enkelt föremål genom att scanna av det i 3 dimensioner och sedan skriva ut ett likadant. Eller man kanske har hittat ritningar eller 3D-foton på Internet som man helt enkelt kan skriva ut. Precis som man gör med dokument idag. Råmaterialet till maskinen skulle kunna vara nästan vad som helst och kanske till och med överskottsmaterial från västvärldens konsumtionssamhälle.

Det kan vara värt att fundera på vad en skrivbordsfabrik för några tusenlappar skulle kunna göra för världen... och när den skulle kunna finnas i färdigt bruk.

Wired 12.12 - The Dream Factory
Center for Bits and Atoms, MIT